För att skapa en känsla av att "skogen slår tillbaka" har jag under exponeringen förändrat brännvidden.
Terje Hellesö, en av våra främsta naturfotografer, har smutsat ner sitt rykte rejält genom att manipulera både bilder och betraktare. Detta inlägget handlar dock inte om Terje i sig utan om tankar som väckts i och med skandalen. Bortom skandalrubrikerna döljer sig en annan intressant debatt, som rör den mer existentiella frågan för oss naturfotografer: vad är naturfoto? Är naturfoto en dokumentärgenre eller är det konst?
Att manipulera verkligheten, att skarva och lägga till är givetvis förkastligt så länge man försöker spela på att det man presenterar är en avbild av sanningen, ett dokumentärt avtryck. Men är det lika självklart att det är förkastligt om naturfoto skulle ses som en konstform, en slags nutida landskaps- eller djurmålare, är Hellesö och vi andra egentligen mer besläktade med nationalromantiker likt Liljefors? Givetvis har fotografin i sin natur en dokumentär underton eftersom man fångar ett skeende. Men naturfotografers adelsmärke är ju främst att fånga spännande ljusspel som skapar intressanta bilder, att vara där och skildra det vackra under parollen: ju vackrare desto bättre.
Så att kalla naturfoto för en dokumentär genre tycker jag generellt är missvisande. Vi naturfotografer stiger upp innan solen, sover på dagarna och stiger upp igen fram på eftermiddagen; allt för det rätta ljuset. De långa skuggorna, den av solen färgskiftande himmelen, de långa slutartiderna, det murriga ljuset i skogen en fuktig dag, de förvrängda perspektiven, allt klättrande, allt krypande, alla val av skärpedjup och så vidare och så vidare. Vi åker till skogstjänar när dimman sveper genom skogen ut över vattnet, vi åker till kusten när stormen ryter, vi är i fjällen när snön ligger djup, vi skildrar skeenden på ett subjektivt sätt, allt för bilden med stort B. Våra bilder är ett sätt att försköna verkligheten: vi får en vanlig sten att bli trolls, vi får en å att bli ett levande vattendrag genom att inte frysa vattnet. Sen finns det givetvis de som bara avbildar de som dokumenterar.
Givetvis är steget långt från att att fotografera i soluppgången till att klippa in ett lodjur i en bild långt, väldigt långt. Själv fotograferar jag alltid i RAW-format och bearbetar sedan bilderna i datorn, jag lägger aldrig till något men visst kan jag tänka mig att ändra både vitbalans och ta fram detaljer i mörka partier och rädda information i mörka ljusa partier. Men åter till huvudämnet för detta inlägg: Är naturfoto konst eller dokumentation?
Jag tror att det är upp till var och en av oss att avgöra hur vi ser på det vi gör men att skapa bilder som naturfotograf handlar om att skarva lite med verkligheten. Och jag tycker nog att det är fullt rimligt att man får klippa in ett lodjur i en bild för att göra bilden bättre, under förutsättningen att man också kallar det för ett verk, en försköning och ett ihopklipp av verkligheten.
